enlitenpetersson.blogg.se

Denna dagen började inte precis bra.. Fredrik fick inte sin föräldrapenning som han skulle och jag ska till vårdcentralen och ta massa prover. Förhoppningsvis får jag nåt svar på varför jag är så trött hela tiden. Har lite dötid nu innan jag ska åka så tänkte svara på frågor: 

 

 

Fråga: undrar också om du går på nån speciell diet nu ellrr tränar? du ser jättefin ut :-)

 

Åh jag blir så glad när mina läsare ställer frågor. Inga frågor är för dumma brukar det ju heta, men några sådana har faktiskt inte dykt upp ännu. Finns en tjej som heter Amanda som är 18 och blivande trebarnsmamma (rosaaelefant.blogg.se) . Jag brukar gå in på hennes ask och läsa vad folk frågar och där kan jag ju säga att det FINNS dumma frågor haha! 

 

 

Fick en fråga av en läsare som jag tänkte besvara:

 

Läste en tråd på familjeliv igår om helburna barn?? Alltså aldrig hört talas om innan, men tydligen finns det dom som bär runt på sina barn jämt och ständigt. I mina ögon är dessa väldigt överbeskyddande och "duktiga" mammor som inte tror att bebisen klarar av att vara en meter från sin mamma. Kevin är väldigt självständig om man nu kan säga så om en 6-månaders, men han tycker om att leka själv även om mamma och pappa gärna sitter bredvid och deltar i leken. Nu är det säkert långt ifrån så här det verkligen är, så rätta mig om jag har fel! 

 

För det första: AJ! Förstår inte hur man orkar ha ett barn på höften hela tiden. Bajsar ni med barnen i knät också då? Ni kanske kan lära dom att torka lilla mamma i rumpan också? Hahah näää nu gick jag för långt ;) Den metoden kanske funkar skitbra för andra, men jag har svårt att se hur ett barn som aldrig får träna själv inte kan vara sen med utvecklingen. Jag menar, hur kan man lära sig att sitta om man aldrig får träna på det? 

 

Ni behöver inte kommentera att det säkert inte är så extremt och att jag överdriver för jag läste att en mamma näst intill aldrig satte ner sin son. Visserligen var han inte så himla sen i utvecklingen, but still! 

 

Jätteroligt med frågor även efter frågestunden! Kevin ligger just nu i sitt gym och är väldigt koncentrerad på sin egen spegelbild, vilket ger mig lite tid för bloggen och frukost. 

 

 

Fick två ynka frågor på frågestunden jag hade igår. Bättre kan ni! 

 

Hoppas ni fick svar på era frågor och fråga gärna mer, tycker det är så roligt att berätta saker haha :)

 

Eftersom jag inte bloggat så mycket det senaste tänkte jag att en frågestund kunde liva upp stämningen här på bloggen! Efter uppehållet har jag dock tappat läsare, vilket är lite synd.. Men jag hoppas ändå jag får in någon fråga. Kanske har jag till och med fått nya läsare sen sist? 

 

Min svärmor har fått mig att bli beroende av frukt... I och för sig väldigt mycket bättre än godis, så nu startar jag dagen med en rejäl fruktsallad och kaffe. Hett tips och dessutom bättre för vikten om man väljer frukt framför vitt bröd! 

 

Jag fick en fråga i kommentarsfältet om jag fortfarande kör på 5:2 och hur jag lyckats gå ner i vikt. 

Svar: 5:2 körde jag i en vecka haha.. Det var ingenting för mig, allt jag kunde tänka på var mat under fastesdagarna och jag fick inte ett enda grams resultat och jag är en person som måste se förändring direkt. 

Men jag har ändå lyckats gå ner 12 av mina bebiskilon genom att GE FAN i godis, läsk och andra onyttigheter. Ibland skippar jag ris, potatis eller pastan för att istället välja sallad eller en extra köttbit. Minst 2 promenader á 40 minuter i veckan varvat med lite styrketräning. 

That's it! Frågan är hur länge denna metod räcker, men när det står still på vågen får man öka intensiteten. 

 

Lycka till, ni kommer klara det! 

 

Tänkte dra detta en gång för alla och klargöra alla frågetecken kring det.Ammar jag? Hur länge? Vad anser jag om amning och ersättning? Ja, allt det där folk kanske inte riktigt vågar fråga. 

 

Ammar jag Kevin? 
Nej, det gör jag inte. 

 

Tro mig, jag försökte! Innan hade jag planerat amma i 6 månader, men så här i efterhand känner jag lite "vem fan orkar det??". På BB kände jag mig så otroligt pressad dels för att han gick ner i vikt och sen för att alla sköterskor tjatade hål i huvudet på mig och fick mig att känna mig som en dålig mamma efter typ en dag. Jag hade tillräckligt med mjölk så det var inte det som var problemet. Jag hade heller inte ont av att amma och fick inga sår eller liknande. Problemet var helt enkelt Kevins sugteknik. Ibland fick han jättebra tag och då var det underbart, men oftast slutade det med att han somnade eller gallskrek för att han inte fick tag. Testade några gånger med amningsnapp men det gick väl sådär. 

 

En annan aspekt var att vi fick ganska mycket besök i början och eftersom att det inte riktigt funkade, kände jag mig inte bekväm att slänga fram patten och bråka när vi hade besök. Jag kände mig otillräcklig och misslyckad som inte kunde amma mitt barn. Min klippa i detta var Fredriks syster som inte heller hade amning på röda rosor. Vi slutade amma ungefär samtidigt och det kändes SÅ bra. Liksom tänk på alla släktträffar så sitter hon där och ammar och har det hur mysigt som helst, medan jag inte kan.

 

Hur länge ammade jag? 
Själva ammandet i sig blev bara några enstaka gånger, men jag pumpade ut mjölk och gav han i ca 6 veckor för då fick jag mjölkstockning och ville inte fortsätta med det längre. Han fick dessutom ont i magen av mjölken och jag tyckte det var jobbigt att hela tiden hetspumpa när han var hungrig, så att gå över helt på ersättning var ett bra beslut. 

 

Vad anser jag om amning och ersättning? 
Jag tycker att man BARA ska göra det som man SJÄLV känner sig bekväm med och funkar för både mamman och barnet. Jag tycker att det är för tok på mycket fokus på barnet och inte på hur mamman mår i det hela. Jag kände mig pressad och blev nästan deprimerad för att det inte funkade och Kevin trivdes ju så himla bra med flaskan så då tyckte jag att det var onödigt att krångla med amning. 

 

Enligt nya studier är det i princip ABSOLUT INGEN SKILLNAD på att amma och ge ersättning. Jag blir såååå arg när folk lägger sig i och ba "men gud vad elak du är mot ditt barn som inte ammar och tänk på barnets bästa" och vice versa. Men den enda skillnaden är att råmjölken (den gula man har de 3-5 första dagarna) skyddar delvis mot infektioner och att de som blivit ammade oftare har astma som äldre. Haha in your face! Nä, men tycker det är lite roligt faktiskt att det inte gör så stor skillnad och här sitter BVC-sköterskorna på 50+ och ska vara så himla duktiga att amning är bäst osv.. 

 

Så jag tycker att man ska låta alla göra det dom känner funkar bäst för dom själva och deras barn och för guds skull alla sköterskor: SLUTA TJATA FÖR DET GÖR BARA SAKEN VÄRRE!

 

Ännu några frågor trillar in, jätteskoj!!

 

Jag tror inte jag skrivit så mycket om detta, men mamma var nog den som reagerade starkast. Hon blev både glad och väldigt chockad så det var mycket känslor där i början. Hon själv blev gravid med mig som 19-åring och blev tidigt ensamstående så hon var nog orolig att jag skulle få det lika tufft. Det var många veckor som vi inte pratade, men idag är hon en stolt mormor och tycker jättemycket om Kevin! 

 

Min pappa fick inte reda på det förrän efter RUL och då blev han bara chockad och sa inte så mycket om det. 

 

Fredriks föräldrar var nog dom som tog det bäst och blev jätteglada när vi berättade, så det var skönt att ha dom i början när jag inte pratade med mamma. 

 

Mina vänner har varit väldigt stöttande, speciellt min närmsta vän som också är Kevins gudmor. Det var mest tack vare henne att jag gjorde ett gravtest då jag trodde att jag hade fått diabetes haha! 

 

Jag läser Dessies blogg (www.werun.se/desireenilsson) som numera är en mammablogg och Blondinbellas (www.blondinbella.se). Sen kan jag klicka in på några andra bloggar ibland, men inga som jag direkt slaviskt följer. 

 

 

God morgon!! Tycker det är väldigt roligt att jag fått in lite frågor och tänkte redan nu svara på dom. Den officiella frågestunden slutar ikväll 23:59, men som vanligt går det alldeles utmärkt att ställa frågor utan frågestunden! 

 

Hur länge har du och din kille varit tillsammans? 
Den 8:e maj i år blir det 3 år! 

 

Det var faktiskt Fredriks syster och min bästa vän som förde oss samman. Första gången vi träffades var på en fest hos kompisen och sedan fortsatte vi att prata. Jag bjöd hem honom till mig från en lördag till söndag och eftersom vi båda var lite blyga fick min kompis vara med som stöd ifall att samtalsämnena skulle ta slut haha. Vi spenderade natten tillsammans och han höll om mig och sedan var det liksom vi. 3 månader senare förlovade vi oss och herregud så många kommentarer vi fick om att det var löjligt att göra det så tidigt, men se så bra det har gått ;)

 

 

 

Jag har fått sommarjobb inom hemtjänsten i Hamburgsund, så sommaren kommer att spenderas där hos mina svärföräldrar. Då ska Fredrik vara pappaledig och hemma med Kevin, så sommaren kommer bli kanon! Nära till vattnet och stoooor yta för Kevin att krypa runt på! Den 17 mars (shit det är snart) söker jag in till hösten. Då ska jag först läsa 3 år sjuksköterska, sedan jobba som sjuksköterska i minst ett år för att sedan läsa vidare på Göteborgs Universitet till barnmorska!! Ska bli så himla roligt och jag är så glad över att jag hittat det jag verkligen vill göra! Det är en lång väg till mitt mål, men satan jag ska klara det! 

 

 

Oj, det finns så mycket att säga om att vara förälder! Jag tror det beror väldigt mycket på hur ens liv såg ut innan om det förändras mycket. Jag och Fredrik är inte dom som springer runt på krogen och vill ut och se världen, utan gillar att vara hemma och mysa framför TVn. Jag har inte heller behövt ge upp något jobb eller slutat mitt i en termin i skolan, så för mig har det bara förändrats till det positiva. Jag har fått möjlighet att varva ner lite efter gymnasium,jobb och pendla mellan Göteborg och Uddevalla, så det känns väldigt skönt! Kevin är ju en sån snäll bebis och nu när jag inte ammar längre får han följa med överallt och det funkar kanon! 

 

Det är slitsamt i vissa lägen till exempel när man är hemma själv, bebisen vägrar sova och vill bara vara med mamma samtidigt som man har massor att greja med hemma. Om bebisen vaknar och vill ha mat på natten och sedan inte vill somna om kan det vara fruktansvärt frustrerande och man snäser åt varandra för att man är så trött, men nu för tiden sover Kevin hela nätter så den biten har vi avklarat. De första veckorna handlar om att lära känna bebisen och dess behov, så efter ca 2 månader brukar allt kännas lättare. Det är en väääldigt stor fördel om man har en partner och/eller vänner nära som kan avlasta om man behöver lite tid för sig själv. När jag var hos min pappa nu ensam en vecka utan någon avlastning var det extremt slitsamt och jag är så tacksam över att Kevin har två föräldrar som kan turas om! 

 

Det där är nog väldigt olika beroende på vad man har för bebis. Jag får alltid tid att sminka mig och göra mig iordning. Antingen när Kevin sover eller så får han sitta med bredvid i sin gunga (kan VARMT rekommendera en sån). Då gäller det att dra igång någon leksak som spelar musik eller själv stå och sjunga eller prata så brukar det gå bra. Jag brukar fixa mig i MAX 10 minuter så även om Kevin inte väldigt gärna vill sitta bredvid, brukar det gå bra ändå. Men som jag skrev i förra frågan så handlar de första veckorna om att lära känna bebisen och då kanske man inte är lika bekväm med att ställa sig och sminka sig, men så fort man kommer in i lite rutiner hinner man absolut att flika in en liten stund för sig själv!

 

 

Åh vad glad jag blir när ni kommenterar och ställer frågor! Jag svarar gärna på frågor löpande så om ni undrar något, tveka inte att fråga! Det går bra att vara anonym och även om man väljer att skriva namn tar jag inte med det i inlägget! 

 

Jag skulle kunna ha frågestunder här på bloggen, men det känns inte som att jag skulle få så många frågor haha så det känns lite meningslöst då.. Men skulle i för sig kunna testa att ha det en gång och blir det inga frågor så vet jag ju det till nästa gång ;)