Helburna barn??
Läste en tråd på familjeliv igår om helburna barn?? Alltså aldrig hört talas om innan, men tydligen finns det dom som bär runt på sina barn jämt och ständigt. I mina ögon är dessa väldigt överbeskyddande och "duktiga" mammor som inte tror att bebisen klarar av att vara en meter från sin mamma. Kevin är väldigt självständig om man nu kan säga så om en 6-månaders, men han tycker om att leka själv även om mamma och pappa gärna sitter bredvid och deltar i leken. Nu är det säkert långt ifrån så här det verkligen är, så rätta mig om jag har fel!
För det första: AJ! Förstår inte hur man orkar ha ett barn på höften hela tiden. Bajsar ni med barnen i knät också då? Ni kanske kan lära dom att torka lilla mamma i rumpan också? Hahah näää nu gick jag för långt ;) Den metoden kanske funkar skitbra för andra, men jag har svårt att se hur ett barn som aldrig får träna själv inte kan vara sen med utvecklingen. Jag menar, hur kan man lära sig att sitta om man aldrig får träna på det?
Ni behöver inte kommentera att det säkert inte är så extremt och att jag överdriver för jag läste att en mamma näst intill aldrig satte ner sin son. Visserligen var han inte så himla sen i utvecklingen, but still!
Vad har ni för tankar kring detta? Är det något man ska uppmuntra eller kan det rent utav vara skadligt ur ett utvecklingsperspektiv?
Kommentarer
Trackback
