enlitenpetersson.blogg.se

Tänkte dra detta en gång för alla och klargöra alla frågetecken kring det.Ammar jag? Hur länge? Vad anser jag om amning och ersättning? Ja, allt det där folk kanske inte riktigt vågar fråga. 

 

Ammar jag Kevin? 
Nej, det gör jag inte. 

 

Tro mig, jag försökte! Innan hade jag planerat amma i 6 månader, men så här i efterhand känner jag lite "vem fan orkar det??". På BB kände jag mig så otroligt pressad dels för att han gick ner i vikt och sen för att alla sköterskor tjatade hål i huvudet på mig och fick mig att känna mig som en dålig mamma efter typ en dag. Jag hade tillräckligt med mjölk så det var inte det som var problemet. Jag hade heller inte ont av att amma och fick inga sår eller liknande. Problemet var helt enkelt Kevins sugteknik. Ibland fick han jättebra tag och då var det underbart, men oftast slutade det med att han somnade eller gallskrek för att han inte fick tag. Testade några gånger med amningsnapp men det gick väl sådär. 

 

En annan aspekt var att vi fick ganska mycket besök i början och eftersom att det inte riktigt funkade, kände jag mig inte bekväm att slänga fram patten och bråka när vi hade besök. Jag kände mig otillräcklig och misslyckad som inte kunde amma mitt barn. Min klippa i detta var Fredriks syster som inte heller hade amning på röda rosor. Vi slutade amma ungefär samtidigt och det kändes SÅ bra. Liksom tänk på alla släktträffar så sitter hon där och ammar och har det hur mysigt som helst, medan jag inte kan.

 

Hur länge ammade jag? 
Själva ammandet i sig blev bara några enstaka gånger, men jag pumpade ut mjölk och gav han i ca 6 veckor för då fick jag mjölkstockning och ville inte fortsätta med det längre. Han fick dessutom ont i magen av mjölken och jag tyckte det var jobbigt att hela tiden hetspumpa när han var hungrig, så att gå över helt på ersättning var ett bra beslut. 

 

Vad anser jag om amning och ersättning? 
Jag tycker att man BARA ska göra det som man SJÄLV känner sig bekväm med och funkar för både mamman och barnet. Jag tycker att det är för tok på mycket fokus på barnet och inte på hur mamman mår i det hela. Jag kände mig pressad och blev nästan deprimerad för att det inte funkade och Kevin trivdes ju så himla bra med flaskan så då tyckte jag att det var onödigt att krångla med amning. 

 

Enligt nya studier är det i princip ABSOLUT INGEN SKILLNAD på att amma och ge ersättning. Jag blir såååå arg när folk lägger sig i och ba "men gud vad elak du är mot ditt barn som inte ammar och tänk på barnets bästa" och vice versa. Men den enda skillnaden är att råmjölken (den gula man har de 3-5 första dagarna) skyddar delvis mot infektioner och att de som blivit ammade oftare har astma som äldre. Haha in your face! Nä, men tycker det är lite roligt faktiskt att det inte gör så stor skillnad och här sitter BVC-sköterskorna på 50+ och ska vara så himla duktiga att amning är bäst osv.. 

 

Så jag tycker att man ska låta alla göra det dom känner funkar bäst för dom själva och deras barn och för guds skull alla sköterskor: SLUTA TJATA FÖR DET GÖR BARA SAKEN VÄRRE!