Snorig
Nu var det faktiskt längesedan Kevin var sjuk och det har varit underbart! Allt har liksom rullat på med vardagen och han har ätit bra för det mesta. Men så kommer vintern och alla förkylningar och Kevin åkte på en rejäl sådan. Feber, snuva, hosta och rosslig i halsen. Han som alltid är så fäst vid sin napp vill inte ens ha den för att han är för tät. En förhoppning är ju att han glömmer bort den och slutar för gott, men det är väl mer önsketänkande. Nu när han är sjuk så äter han inte bra alls, vilket oroar mig eftersom han är ganska liten som det är. För skojs skull (okej för att lugna mig) vägde jag först mig själv och sedan med Kevin på armen. Enligt den vågen väger han 9,5 vilket ändå är normalt i den åldern.
Det slog mig att en stor anledning till att han är kinkig med maten är för att vi alltid matar honom, men jag tror han egentligen hade föredragit att äta själv. Om det är mat med större bitar och inte så mycket sås så absolut, men det blir ju lite svårt med dom där burkarna. Maten lär ju hamna överallt förutom munnen. Tips på hur man kan öka aptiten och underlätta måltiderna tas varmt emot..
Det har gått så himla fort i hans utveckling den senaste veckan! Förra onsdagen tog han sina två första framtvingade steg och i tisdags var första gången han gick med glädje. Då räknade vi stegen och det blev 11 halvspringande steg som mest. Igår gick han runt på sitt rum hur mycket som helst och jag tänkte inte ens på att räkna. Det är så coolt hur man kan gå från att inte ens kunna föreställa sig när han går till att det faller in så naturligt att man inte ens reflekterar över det längre. Jag passade även på att dra på han vinterskorna och han var lite tveksam till en början, men sedan gick han lika bra som utan. Om ett par dagar ska vi ta premiärpromenaden utomhus!
Kommentarer
Trackback
