enlitenpetersson.blogg.se

Det här med att gå i affärer och ställa sig i provhyttar med deras äckliga ljus och prova kläder är INTE min grej nu efter förlossningen känner jag. Ska på dop på lördag och eftersom jag packat ner alla finkläder fick jag köpa något nytt att ha på mig. Gick in i massor av affärer och provade plagg efter plagg men hittade i princip ingenting där jag inte ser ut som en jävla flodhäst. 

 

Nu har det gått 4 månader sen Kevin kom och de första 2 månaderna hade jag så jäkla ont överallt och kunde knappt gå till affären. Nu känner jag mig helt återställd så det är fritt fram att träna. Men det är något som gör att jag bara inte kan ta tag i det. Jag ser mig själv i spegeln varje dag och tänker "varför skulle just jag av alla människor få så mycket bristningar?" eller "varför är inte jag en av dom där det inte ens syns att man varit gravid?". Jag har en underbar son och älskar varje sekund att vara mamma, så den biten är ingenting jag klagar på. 

 

I fredags på babysimmet när man skulle byta om till bikini och gå runt där nästan helt näck inför främmande människor kändes så himla jobbigt. Jag är verkligen obekväm i min kropp och jag har nästan blivit besatt av vågen för kaaanske att detta sluta-äta-socker fått något resultat. Men icke! Blir lika besviken varje gång. Nu har jag ju köpt nya skor att promenera i och 30 minuter per gång ett par gånger i veckan räcker långt, men jag har så himla svårt att ta tag i det. Det är ett jävla stressmoment att tänka "jag måste bli smal så att jag vågar visa mig på stranden i sommar", så det slutar alltid med att jag struntar i det för att det känns meningslöst. 

 

Alltså är det nååååågon som har lite tips på hur jag kan komma igång eller komma med peppande kommentarer?? Och då dissar jag alla som är typ "bara att ta på sig dojjorna och gå ut" för det tänket funkar inte för mig. Jag skulle verkligen behöva en spark i baken, en promenadkompis som har samma problem som mig eller en fet summa till en operation.. Haha skämt åsido.. Alla tips är välkomna. 

 

Jag är väldigt mycket inne på att testa 5:2 metoden, men har några funderingar.. Blir man trött och orkeslös de två fastedagarna? Huvudvärk? Dåligt humör? Kanske är det någon som skulle vilja haka på 5:2 med mig?