enlitenpetersson.blogg.se

Nu har jag varit mamma i 11 veckor och en dag exakt, så tänkte skriva lite hur jag upplever mamma-livet än så länge. För det första tycker jag det är heeeelt underbart! Jag älskar min son mer än allt och kärleker till honom växer mer och mer för varje dag, även om jag tror att det är omöjligt att älska någon mer. När man är gravid får man väldigt många negativa kommentarer om att "passa på att sova nu, det blir inget med det sen". Kevin har väl haft några nätter med mindre sömn och mer skrik och bråk, men 95% av alla nätter blir tysta och lugna. Nu sover han till och med hela nätter dvs. 9-10 timmar så både han och jag är utvilade på morgonen när vi vaknar. 

 

"Du kommer bli låst och kommer aldrig mer kunna resa eller göra något kul" - Alltså den korkade personen som sagt detta är säkert själv en sådan som tror att livet går ut på att festa dygnet runt alla dagar i veckan och sedan däcka på soffan. Jag kan göra precis allt som jag vill göra och gjort innan Kevin kom. Att resa med småbarn fungerar hur bra som helst. Att resa utan småbarn som förälder funkar också¨alldeles utmärkt! Jag och mamma ska ju till London nästa år till exempel och då får Kevin klara sig på pappa ett par dagar. Kevin följer med mig på nästan allt jag vill göra exempelvis fika med kompisar, åka tåg en längre sträcka, shoppa en heldag. Vill jag ta mig ett glas vin eller två på kvällen går det jättebra det med. 

 

"Din karriär kommer gå åt skogen" - Säger den som inte tror att ett sabbatsår kan vara i lika med mammaledighet. Jag ska ju börja plugga till hösten medan Fredrik är hemma med Kevin och jag tror att det kommer fungera bra. Vill man så går det. Naturlig paus från pluggandet kommer innebära en värdefull lekstund med Kevin istället för att slå på Tv:n och ändå tänka på allt man har att göra. Sen har jag nog den största motivationen man kan ha: Att göra livet till det bästa för vår familj. Ett jobb jag trivs med som också drar in en slant = glad morsa som kan skämma bort sina barn lite då och då. Jag tror verkligen inte på att man måste ha en bra utbildning, fast jobb och det bästa boendet för att leva ett lyckligt liv tillsammans med sina barn. 

 

Detta är hur jag uppfattar det hela. Jag förstår de som vill vänta, men jag förstår också de som inte vill. Allt handlar om hur man prioriterar i livet, i vilken ordning allt ska ske, inte själva slutprodukten. För mig var barn prio ett och allt annat får komma senare, men jag kommer ändå till slut hamna där jag vill. 

 

Något rörigt inlägg kanske, men kort och gott trivs jag som fisken i vattnet med att vara mammaledig. Helt enkelt det bästa som finns!