enlitenpetersson.blogg.se

Ca 10:00 på måndag: Jag och sambon myser till det lite och upptäcker att det kom massa färskt blod. Kort inpå börjar jag få ont precis som mensvärk och bak i ryggen. 

 

10:30: Ringer förlossningen som gav mig en tid för ultraljud där man gjorde det första gången då hon inte ansåg att det var akut. Skulle blödningen inte avta skulle det däremot vara nödvändigt att åka direkt till förlossning. 

 

12.20: Taxin hämtar upp oss och kör iväg till näl. På vägen dit börjar jag känna att jag får regelbundna sammandragningar som är lite jobbiga. 

 

13:00: Barnmorskan Stina hänvisar oss till ett ctg rum där jag får sitta i en fåtölj med ctg. Jag skulle även trycka på en knapp vid varje fosterrörelse och lillkillen vart galen så det blev en del tryckande.. 

 

13:45: Ctgn kopplas bort och hon upptäcker att sammandragningarna kommer lite väl tätt och kallar på läkare för vanligt ultraljud och vaginalt. 

 

14:15: Läkaren kommer och gör först vanligt ultraljud och sedan vaginalt. Han konstaterar att livmodertappen fortfarande är lång, 4cm, men föreslår ändå att vi stannar under natten eftersom att sammandragningarna kan komma att påverka detta efter några timmar. 

 

14.30: Får vi ett rum på antenatal avdelningen som ligger mitt emellan förlossning och BB. Där är det en gammal och grinig barnmorska som heter Marianne som tar hand om mig. Hon kopplar ctg igen och jag blir liggandes med den ett bra tag! 

 

15:20: Min syster kommer och hälsar på eftersom vi skulle passa henne då mamma hade möte i Uddevalla. Inte så roligt för henne att bara sitta där och glo.. Nu hade jag blivit av med ctgn och istället fått en bricanyl spruta i benet plus en tablett som ska göra livmodern avslappnad så sammandragningarna hämmas något. 

 

16:45: min syster blir hämtad och vi får samtidigt besked att vi ska stanna. Det jobbiga här var att jag verkligen ville ha med Fredrik men samtidigt hade vi inga grejer med oss för övernattning, men vi fick väga dessa mot varandra och Fredrik stannade med mig! Tiden gick fruktansvärt långsamt och jag bara väntade på att sammandragningarna skulle fortsätta. 

 

20:00: Kvällsmat i form av mackor. Märkte då att det blev fruktsvärt jobbigt att stå upp och sammandragningarna var nu tillbaka. 

 

21:00: Skiftbyte och vi fick en ny barnmorska som var MYCKET trevligare som hette Maria. Hon kopplade ännu en ctg och såg att dom kom regelbundet. 

 

22:30: Ny dos (dock bara halv spruta) bricanyl och jag skulle nu försöka sova. Hon sa att jag skulle trycka på knappen om det var något. 

 

01:30: Sammandragningarna var tilllbaka och jag hade inte lyckats somna på grund av kraftig halsbränna. En jättesöt student hämtade det åt mig när jag larmade 01:50 och fick ligga med ctg ännu en gång. 

 

03:30: Eftersom de hade väldigt mycket att göra under natten fick mitt fall som inte var akut vänta, därför blev det ctg väldigt länge. Ungefär 

då hon tog bort den kom en läkare och ville kolla tappen för att se om den blivit kortare av alla dessa sammandragningar jag haft. 

 

04:00 UL + VUL och gynundersökning. Tappen var fortfarande 4 cm och stängd. Det hade inte kommit mer blod heller. Lillkillen låg på tvären och fostervatten var ok. Detta var en sån lättnad för om tappen skulle vara påverkad hade jag fått dropp som hämmar värkarna plus medicin som gör att bebisens lungor utvecklas snabbare. Detta skulle eventuellt lett till en tidig förlossning något som jag absolut inte har tid med just nu med körkortet och allt! 

 

04:30: lyckas somna och sover hyfsat resten av natten. 

 

08:30: vaknar och väcker även fredrik så vi kan äta frukost och åka hem. Natten var fruktansvärt lång och jobbig och vi ville inget annat än hem. 

 

10:00: Efter att ha legat en halvtimme med ctg sa den nya barnmorskan Pia att det snart skulle komma en läkare och berätta om vi skulle stanna kvar eller få åka hem. 

 

12:00: Läkaren kom och berättade att det var förvärkar jag hade som kom väldigt tätt. Hade det varit de riktiga förlossningsvärkarna hade de inte avtagit med lite bricanyl. Eftersom tappen inte heller påverkades så såg hon ingen anledning att hålla oss kvar, utan hon sa istället att blir dom så jobbiga att jag inte kan stå upp eller får svårt att prata under tiden ska jag ringa igen! 

 

Det var jobbigt att vara där men samtidigt kändes det skönt att dom tog hand om oss så bra och att jag verkligen fick svart på vitt vad som hände.